
Första advent!!! Älskar det, men vädret är uselt. Höll på att blåsa bort, att inte hundarna lyfte var ett under. Var är snön?!?!?!? Säger som Mia, "hörru Pohlman, var är snön?" Men det är väl för att han har gått i pension? Den där nya grabben på fyran, vet nog inte hur man kramar en snöboll;)
Jösses. tror att taket lyfter. Vi hade tänkt att gå ut i skogen sen, men det blir nog inget av det. Tror att vi får hålla oss på säker mark.
Sov länge. Jag är så trött. Konstig i skallen. Känns som om den var full av bomull. Det är trångt. Har det senaste fått kontakt med flera med samma diagnos. Känns så skönt att kunna säga saker som annars får folk att höja på ögonbrynen och hummma lite. Men dessa tjejer förstår mina texter, känner igen sig(tyvärr). ÄS-noveller och självskadebeteende-noveller är jag inte så förvånad drar till sig uppmärksamhet.
Blev både ledsen och arg förut, när jag läser om vänner som blir inlåsta med tjugo andra med samma problematik. Och tro mig, ÄS och självskadebeteende är smittsamt. På "min" avdelning är alla ofta väldigt sjuka, inbundna. Men deras röster triggar inte mig, och mina röster triggar inte dem. Vi pratar sällan/aldrig om röster. Klart att det bor ångest i väggarna även här och naturligtvis(!) går det sönder glas här. Men att sätta personer med andra destruktiva tjejer i samma ålder, så lovar jag, att det pratas om skärsår och antal överdoser. Är jag orättvis? Kanske....
Jag skall hålla en föreläsning i mars. Jag måste tänka ordentligt för att säga saker som triggar. Typ hur många kilon. Hur många skärsår, trycka på att den sanna smärtan, den förbannade smärtan, ändå hos alla, med den problematiken sitter djupt inuti.
Har ni något tips vad jag inte skall glömma att säga??????
1 kommentar:
Jag tycker inte alls du är orättvis utan kommer med väldigt väldigt kloka tankar. Och jag håller med, rösterna smittar inte på samma sätt som självskadebetenden. De drar fram som den värsta vinterkräksjuka epedemin. De vet jag själv sen "den tiden".
Skicka en kommentar