Ont i hela kroppen, ångest som krälar inuti. Jag har en tid av 20% som är bra på en dag, resterande 80% är ångest och panik som finns under huden. Sitter hos mamma och pappa, vill inte vara ensam, sover bort all vaken tid. Sover så mycket att jag blir tröttare och tröttare och sover även på nätterna.
Fej kommer idag. Skall bli mys.
På fredag är det läkartid i Trollhättan hos Dr Per. Skall säga att jag inte vill sänka dosen av clozapine mer nu, eftersom jag mår relativt bra på denna kombinationen. Hoppas att han köper detta, man vet ju aldrig. När jag träffade honom sist, slutade det med att jag satt och grät och skrek till honom, det slutade med att jag gick ut ur rondrummet med tårarna rinnande. Jag gick till mitt rum och skrek. Jag orkade inte kämpa mer just då. Anna satt med mig en stund, sen kom Peter och tröstade mig, gav mig xanor. Tårarna bara rann. Jag skriker när jag får sådan ångest. Jag vet inte om det hörs ut i korridoren och det gemensamma utrymmet. Tårarna trillade lätt just då.
Peter fyller 50 år den 7/12. Har fixat present som jag tror att han gillar. I år blir det mer än strumpor, haha.
Nu strejkar ryggen, skall ta lite panodil och dricka lite te. Måste ringa Fej och höra vad hon vill ha och äta. Detta var ett otroligt tråkigt inlägg, men det behövs ibland också.
2 kommentarer:
Va dumt, jag önskar de var tvärt om, 20 dumt 80 bra. (eller helst av allt 100 bra så klart). De där mer läkare är så klurigt, känner igen den där känslan av vanmakt och känslan när de känns som det inte lyssnas på en. Håller tummar och tår att fredagens möte känns bättre än det sista ni hade. Så glad jag hittat din blogg :-)
Kram S
Skicka en kommentar