det mesta förblir osagt.
Hjärtat blöder.
Hjärnan är mos.
Min psykolog skulle behöva rota i min hjärna
och läkaren lika så.
kanske blir du den enda jag kan berätta för,
men isf får det vara så.
Vet inte vart orden kommer ifrån, dessa två dagar har jag skrivit mer än jag gjort på säkert ett eller två års tid. Jag har alltid skyllt på skrykelmedicinen, att den har tagit mina ord. Men tydligen finns de där ändå. Vilket jag är otroligt tacksam för. För det enda som verkligen hjälper, t om. mer än vad Peters ord gör, är att skriva. SKRIVA och åter skriva.
Att proppen har låstnat är jag otroligt tacksam för och jag hoppas det håller i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar