var snäll

Varför blir jag aldrig hel?
varför är det hela tiden något som förstör och ställer till?
jag försöker tänka "bra"
men det spelar ingen roll, när det jag gör är fel

jag önskar att någon kunde se
jag önskar att någon kunde förstå
jag har förlorat den jag litade på
jag känner mig ensam och sargad
men när molnen spricker upp och solen visar sig,
kan jag le
kan jag njuta

äta en glass!
ta en normal portion
utan att känna PANIK!

ändå  när lamporna är släckta
kommer ångesten och paniken
det är då ingen ser, ingen som hör
för jag är ensam,
i min lägenhet

jag tror aldrig att man kan förstå,
om man inte har upplevt det själv
visst, människor har ångest, det har alla

365 dagar per år
7 dagar i veckan

det är inte normalt
jag är bara ett skal
ett forna det som var jag

jag minns fortfarande hur det var att vara liten
hur obekymrad man var
"allting ordnar sig"-liksom

 och

så säger mamma att jag är stark
pappa kramar mig och säger att jag är modig
tar sina händer i mina och säger,
"det kommer ordna sig"
det kan inte vara fler lögner än så

jag vet.
jag klagar och ältar, men när rösterna är där hela tiden och ångesten ständigt är närvarande, blir man bitter. Är det så konstigt? Jag har vuxit det senaste halvåret. Jag har haft ett föredrag för över 200 människor, jag har inte varit inlagd sen november......... jag lyckas med saker. Men trots det, är rädslan och paniken där och jag kan inte göra någonting.

Håll i mig
Hjälp mig att vara snäll mot mig själv

snälla, var snäll mot dig själv