Jag skall släppa taget,
jag skall släpa mig upp från botten
Jag har slagit i. Jag har gått på grund.
24 timmar, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året.
Det är sjukt. Alla har dåliga dagar, det betyder
inte nödvändigtvis att man är sjuk.
ALLA mår dåligt, njut av det som är fint och vackert,
bra dagar helt enkelt.
Fattar inte att jag skriver detta. För jag vet hur jobbigt
det är när man är djupt nere och människor försöker dra upp mig ovanför ytan.
Jag vill skrika, men lungorna är fulla av vatten. Jag drunknar i mina egna tårar.
Bara att vända, åt en annan riktning. Bryta ett beteende.
Enkelt? Nej. Jag vet.
Fantastiskt hur folk vet så mycket! Det är många som har noll koll på mitt liv. Faktiskt.
Jag hämtar mig denna gången med. Tack Gode Gud, för min Clozapine. Den bästa medicinen ever. men, vilka biverkningar.
Dregel,ser ut som en riktig kroniker, det rinner ur munnen. Har sk. Scorpedermplåser, som egentligen är plåster som man sätter bakom örat mot illamående. Men de gör att inte hela sängen är blöt när jag vaknar.
Viktuppgång(det värsta för min del). Jag gick upp femton kilo!!! 15 kilo. Det var inte direkt roligt, men nu mår jag så mycket bättre. Jag har försökt sluta, men shiiiiit, vad det slog tillbaka, rakt i ansiktet. Osynlig blåtira över ögat och nästan tre månader på avdelning 67. Nice. not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar