Hur skall någon förstå?

fantastiska lille Dexter

Hur skall de kunna förstå att de inte kan stoppa in patienter i fack. Att alla är gjutna i samma form. Att alla uppfyller alla kriterier på en och samma sjukdom. Att alla är unika och att man får lov att vara lite komplicerad och komplex.

Ni har alltid sett en sjukdom istället för att se just mig. Ni har alltid behandlat mig med mediciner som man skall behandla någon med min sjukdom. Ni tar ifrån mig min identitet och låter mig sitta i timmar på psykakuten och känner mig stämplad. När jag har landstingskläder på mig och otvättat hår, att vara psykiskt instabil.  

Någon sa att datorprogrammen kraschade när ni skrev in mitt personnummer, ett personnummer som säger att jag är vuxen, men jag har aldrig känt mig mindre än just denna stund. Det är svårt att vara mig själv, när ni säger att jag är allt det där, det är skrämmande att passa in i något de kallar sjukdom. Bli klassad och infångad i ett skyddsnät, som de säger att jag skall vara glad för att jag har.

Det går inte ens att öppna fönstren eller bara öppna en dörr eller låsa om sig på toaletten. Att inte få ha något stickande eller vasst i fickorna. Att ha tidsfasta mattider och mediciner som kommer i påsar, där det står mitt namn och personnummer. Gula, vita, ovala och runda. Att gömma under tungan och bli påkommen. Det innebär att jag måste gapa varje gång jag stoppar något i munnen.