Det är kämpigt. riktigt kämpigt. Pratade dock precis med Birgitta(kurator) och har fått en tid på måndag vid halv tre. Ringde till avdelningen, världens bästa Kristina och berättade det. hon sa att jag får ringa när som helst. Tårarna rinner, jag kan inte hjälpa det. Skall vara hos mamma och pappa i helgen och verkligen vila och ta lite förebyggande medicin så jag kan håller mig flytande.
känns som ett sådan fruktansvärt bakslag när jag har mått så bra! men jag försöker låta bli att tänka på det som ett misslyckande. men. det är ju vad det är.
det blir svårt att äta när jag mår såhär av många olika anledningar. jag hoppas att jag mår bättre snart. SNART. för jag VÄGRAR att vara inlagd på sommaren. jag har massor att göra. men alla säger att jag måste ge kroppen och framförallt, huvudet en chans att få vila och varva ner.
kroppen skakar. hjärnan skakar. pratade med min älskade fina moster Eva förut, hon ringde och frågade hur det är. och det är bättre, men jag får vara lite "hög" på xanor över helgen sa Kristina, så jag håller mig över vattenytan.
Tack. Tack ni som ställer upp och lyssnar. jag vet att det är jobbigt att lyssna på alla konstiga tankar och handlingar.
1 kommentar:
Du är duktig! Tänker på dig! Kram <3
Skicka en kommentar