"Sen tog Onkelskruttet på sig nattrocken och damaskerna, han lyfte upp sin lilla korg, han öppnade sin dörr och stängde igen om hundra gamla år och i kraft av sin lust och sitt nya namn gick han rakt mot norr och ingen i viken visste att han gick. Röda och gula löv flög kring hans huvud och borta bland kullarna kom ett nytt stort höstregn för att tvätta bort det sista av allt som han inte ville minnas."
[Tove Jansson]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar