Perfekt??????

att vara den perfekta, i en perfekt värld. i en perfekt kropp. i en perfekt familj. utåt. inuti var det och är kaos. om nätterna grät jag. på dagarna log jag. jag stirrade mig blind i spegeln, krossade så många drömmar. slog handen genom badrumsskåpet. än en gång, mobila till akutpsyk. för att plockas ihop. igen. än en gång.
när skall folk tröttna?

det är när folk tröttnar, man sluter sig. det är när vännerna och familjen sluter sig som en mussla. det är när man står kvar ensam, trots alla kramar som bevisar motsatsen. när man är trasig och ingen längre ser, för att de blundar. för att varje sår, inuti och utanpå gör så jävla ont i deras själ och de lagar med allt de har, men jag biter upp alla sår igen. inuti och utanpå.

det är destruktivt att andas och vakna. inuti och utanpå, i tanke och handling. ingen vill se längre, min sneda hjärna går inte att rädda. jag glömmer och gömmer nu. orkar inte med mig själv.

tårar som rinner. ork som sinar. brunnar som inte har något vatten och solen som inte har någon värme. iskallt och uttorkat. perfekt i en perfekt värld och klyscha. perfekt i alla sömmar och alla svar. försökte rätta till meningen som jag svarar med, försöker göra den perfekt. men det går inte. jag kan aldrig bli perfekt! det finns ingenting som är perfekt. FATTA det johanna. jag vill bara att du fattar eller åtminstone försöker.

att frukta att någon skall inse hur jävla fel allting är. att någon skall förstå hur det verkligen står till. och vill någon veta? bara perfekt.

blöda sönder. laga sig själv, för att mamma och pappa inte skall se, hur trasig jag egentligen är. ljuga för dem jag älskar, min bästa vän, världens finaste och snällaste mamma.

...det var såhär det var... varenda dag. varenda natt och alla speglar var så missvisande, men det var det jag inte såg. jag försökte uppnå det där perfekta, men ju närmare perfekt jag kom, ju längre ifrån var jag. jag fick Bulimi, några år senare Schizoaffektivt syndrom. 

jag vill bara leva.

nu försöker jag leva. jag tar ingenting förgivet, jag är rädd om de vänner jag har och den helt magiska familjen och släkt jag har. mina fina hundar, skrivandet, musiken... jag försöker inte längre eftersträva perfektion, för det existerar inte. perfekt är ett perfekt ord att beskriva hur fel det är.