Överleva=Leva???

Har tänkt mycket idag, är överleva detsamma som att leva? Nä, jag tror inte det. Jag kämpar varje dag för att "överleva". Att äta, ta mina mediciner även om det känns FÖRJÄVLIGT!  Jag hatar det...men jag måste göra det för att just överleva. Att kunna leva skulle vara att njuta av dagen, att kunna känna att skrattet betyder  något annat än en fasad. Jag vill kunna plugga, jag vill kunna jobba, jag vill vara självständig, men det går inte när det händer saker som igår......

många år sedan på DSV i Vänersborg

nyår dock vet jag inte vilket år???

Jag och Vincent

jag och Fej, en av mina absolut bästa vänner. många år sedan, 2002 tor jag att det är taget.

jag tror inte att jag mådde så bra, det där skrattet som inte betyder något. 

Igår då.

Jag och pappa var hos moster och morbror för att morbror fyller år idag. Helt plötsligt känner jag hur det susar i huvudet, rösterna kommer smygande. Jag förstår inte orden som kommer ur munnen. Det är bara en massa sörja som kommer fram. Det är därför jag inte vågar åka någonstans. Jag vet ALDRIG när de här attackerna kommer...... Jag är så rädd. Som tur kunde vi bryta allting genom att stoppa sig full med xanor, men rädslan finns alltid där. Satt ute i kylan en stund så hjärnan kvicknade till litegrann.

Laddar för fullt för tisdagen, det är inte långt kvar........ Jag funderar på vad jag skall säga till chefen på BoendeStödet, för det fungerar inte. Fungerar inte alls. Jag är hellre utan än att ha dessa värdelösa och okunniga personalen. Jag blir förbannad när de ändrar tider och bara tar förgivet att jag bara sitter hemma och väntar på dem hela dagarna. Jag försöker leva, faktiskt. Jag åker till klubben, jag går med J på morgonen och då kan de inte komma kvart över åtta och helt plötsligt säga att de skall stanna kvar på morgonen!!!! ARG!