Allt känns så himla verkligt och jobbigt just nu. Alla mår dåligt. Alla. Jag orkar inte vara den där evigt starka, jag behöver någon som är stark kring mig. Någon som lägger sina armar runt min hals och är min stryka. För en gång skull. För en jävla gång skull.
På onsdag skall jag till Stina. Är mest irriterad över henne, tycker att hon uttrycker sig nonchalant och korkat rent ut sagt. På torsdag skall jag till NÄL och till Dr.Per. Charlott skall köra mig, boendestödet. Skall hon vara med under samtalet eller inte? Mamma tycker inte det, hon behöver inte veta mer än vad jag berättar för henne.
Den där "elaka" sjukdomen suger lust och liv ur mig.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar