Bara för ett MVG... Var det värt allting?
MVG var det enda som gällde. Hade jag ett fel på svenska
provet, grät jag i en vecka. Trots att jag var bäst i klassen och att det där
sista poänget inte egentligen existerade, utan att man skulle ha 28/29, för det
där sista poängen var mitt namn...
Och matten som jag var så värdelös på, när min bror hade MVG i alla mattekurser/fysikklasser och kemiformler. Han läste på Chalmers och fick ett jättebra jobb och jag låg och bankade huvudet i väggen på en jävla psykavdelning, för jag ville bli bra, ville bli bäst och kraschade totalt ner i asfaleten med ångest och röster. Och slutligen fick diagnosen "Schizoaffektivt syndrom".
Vara sjuk förevigt. Vara dömd och stämplad. Ha en journal som får datasystemet att braka ihop. Och piller efter piller, terapisamtal och injektioner. LPT och HSL och till sist, låsa in sig i lägenheten och hata sig själv och ingen ser. Ingen. för jag är ensam. så ensam. Bara pågrund av det där MVG-betyget, bara pågrund av att jag ville bli perfekt.
Och matten som jag var så värdelös på, när min bror hade MVG i alla mattekurser/fysikklasser och kemiformler. Han läste på Chalmers och fick ett jättebra jobb och jag låg och bankade huvudet i väggen på en jävla psykavdelning, för jag ville bli bra, ville bli bäst och kraschade totalt ner i asfaleten med ångest och röster. Och slutligen fick diagnosen "Schizoaffektivt syndrom".
Vara sjuk förevigt. Vara dömd och stämplad. Ha en journal som får datasystemet att braka ihop. Och piller efter piller, terapisamtal och injektioner. LPT och HSL och till sist, låsa in sig i lägenheten och hata sig själv och ingen ser. Ingen. för jag är ensam. så ensam. Bara pågrund av det där MVG-betyget, bara pågrund av att jag ville bli perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar