HELVETE!!!!!

FAN I HELVETE TROR DU ATT JAG ÄR DUM I HUVUDET ELLER JAG FATTAR VAD DU HÅLLER PÅ MED OCH DET KOMMER INTE ATT LYCKAS JAG VET VAD DU HAR FÖR BAKTANKE JAG VET VAD DU PLANERAR BAKOM MIN RYGG JAG ÄR RÄDD SÅ JÄVLA RÄDD JAG DRÖMMER GÅNG PÅ GÅNG ATT DU LÅSER IN MIG ATT JAG BLIR SÅDÄR DÅLIG IGEN MEN DET KOMMER INTE ATT HÄNDA

Promenader med sammanflätande händer i lätt fallande snö. Jag var lycklig.
Det var liv. Det var kärlek. Något jag inte hade upplevt på flera år.
Men det skulle bli värre…

Med regnet smattrande mot rutan låg vi med armarna runt varandra.
Jag kände paniken komma allt närmare. Var det verkligen såhär det skulle kännas?
En obehaglig känsla i magen, en klump i bröstet och gråt i halsen.

Jag ville så gärna rädda världen.
Jag ville så gärna hitta botemedel till cancer och AIDS.
Men jag kunde ingenting. Jag var alldeles handlingsförlamad.
Jag låg apatisk i min säng och stirrade i taket.
När jag inte åkte till öppenpsyk och träffade min kurator eller läkare.
Då satt jag mest och mumlade och var arg.

Jag var väl för helvete inte sjuk!
varför skulle jag ha mediciner?
Varför skulle jag äta?
Varför skulle jag sluta spy?
VARFÖR SKULLE JAG NÖDVÄNDIGTVIS PRATA???

Med djup sorg såg jag tillbaka på sammetslena kyssar och varma kramar.
Hans armar runt mig och mina armar smekandes längs hans hals.
Du vet, sådär som kärlek är…
Men han stod inte ut. Sjukdomen vann tillslut över oss och jag blev ensam.
Klumpen, gråten tog överhanden och så blev min kärlek och lycka sönderslagen.

Jag grät i veckor.
Jag surade i månader.
Jag försökte vara den där starka.
”Duktig flicka”

Så lång tid jag höll ut, med röster, syner och luktförnimmelser.
Jag trodde att jag skulle dö.
Mitt hjärta hoppade över slag och det värkte i bröstet.
Fysisk smärta.
Nu började det visa sig vad jag hade gjort under tio års tid.

Jag tror att om inte Anders och jag hade brutit upp.
Eller om Guja inte hade dött, hade jag mått bra idag.
Men det finns så många om och men.
Kanske och tänk om.

Jag ser tillbaka på sjukdomsåren och inser hur mycket jag har missat.
Vänner jag har förlorat(kanske var de inga riktiga vänner)
Vänner jag har funnit på vägen…
Hur illa jag har gjort min familj, men som fortfarande är på ”min sida”.