det tar stopp där någonstans. när man inte kan gå vidare och inte kan bekräfta sig själv. och vem skulle kunna älska mig, sådär på riktigt- så man kysser varann och kanske gifter sig. och sen skall man skaffa barn, och då måste jag tänka igenom allting igen. Jag måste sluta med leponexen, och alla vet ju hur jag blir utan den? jag vill så gärna vara lycklig. jag försöker verkligen, jag vill verkligen.
Dexter & bollen
och jag tänker på dig varje dag och jag kommer också ihåg hur du lät. jag sparar dina brev, mail och sms. och jag minns. oss i duschen. kom tillbaka! jag saknar ju dig. varför var du tvungen att ta den där vägen, varför orkade du inte mer? Varför sa du till mig att jag skulle kämpa och gav upp själv. helvete!
nu rättar jag till kläderna, kammar håret, ser att färgen börjar växa ut. låser in mig själv i kläder som är stora och pösiga liksom. för jag vill inte att någon skall se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar