Elak på alla plan

Jag måste hitta ett sätt att släppa all kontroll, press och ångest.
Jag är så elak mot mig själv på alla plan. Jag måste bygga upp
mitt liv igen, med starkt murbruk den här gången. Jag måste
bekämpa ätstörningen från alla håll och kanter, men har jag
någon som orkar med?

Mamma sa igår att jag äter "bebispotioner" och la på en potatis
till. Jag kände hur mätt jag blev innan jag ens hade tänkt att äta
potatisen. Hela kroppen var ett ångestpaket och jag ville bara
springa därifrån.
Summan av kardimumman blev i alla fall att jag åt den där fruktade,
hemska och STORA potatisen.

Sen försökte jag förklara, att jag äter små portioner, men flera
gånger om dagen. Men det trodde hon inte på och hotar mig med
att jag inte får åka med till Kanarieöarna i Mars. Och det vill jag förstås.

Det största problemet just nu är Stinas inställning till ÄS-vård.
Hon säger att om jag är så sjuk att jag behöver börja på korallen
eller ens gå till dietisten, får jag inte fortsätta i KBT. Och det vill jag
ju, för jag mår så mycket bättre av det.

Det schizoaffektiva är fortfarande min sköld. Det är den jag tar upp
när någon säger att jag "ser pigg" ut, dvs. jag ÄR tjock. Den
schizoaffektiva sjukdomen ger mig utrymme att andas, att kämpa
mot något som inte kommer försvinna. Jag har ingen kontroll över
det. Det är därför maten har blivit en så stor del, den kan jag kontrollera.
Jag vet vad jag stoppar i munnen, eller inte, stoppar i munnen.

Jag skall avsluta året, med ett årskrönika. Men det blir närmare jul
alla goa vänner och ni som nu möjligt följer min kamp.

Om jag inte uppdaterar innan jul, så GOD JUL!