Det skymmer, i skogskanten står en samling människor, de är uppröda. De pratar med varandra, högljudt och har käppar i händerna. Det är en ung flicka som är anledningen till folksamlingen, det är en ung flicka med långt lockigt hår. Hon ser rädd ut och tårarna rinner längs hennes bleka kinder.
"Bränn häxan! Bränn häxan!" -skriker de. De föser henne framåt, hennes händer är bundna. Det står ett bål mitt på ängen framför skogsgläntan. "Bränn häxan, dränk henne!" "Vi vill inte ha häxan här, hon måste bevisa sin oskuld!! Bränn henne!"
En äldre kvinna bland människorna tränger framåt och försöker nå fram till flickan, nå hennes klänning som fladdrar runt hennes kropp. Det är hennes mamma. "Flickan är oskyldig", ropar hon ut i luften, men orden försvinner ut i blåsten som drar genom trädkronorna.
"Bränn häxan. Bränn häxan eller dränk henne!"
..... jag vaknar upp skrikande, kväver tårarna i kudden, jag vet att det är så många som vill bränna häxan på bål och häxan är jag. Jag är annorlunda, jag har "krafter". Rösterna viskar, "bränn häxan". Jag tar ett djupt andetag och går upp, känner brandrök i näsan. Dränker en handduk i vatten och virar den runt kroppen, "denna häxa kan ingen bränna".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar