torsdag 21 juni 2012

skyddsängel


Tårar som rinner. Jag vet att du hade en daglig hemsk vidrig kamp. Jag har det också. Hur kunde du lämna mig här? Jag har fortfarande kvar ditt nummer i telefonen, jag har fortfarande kvar dina sms. jag hör din röst, jag är så rädd att glömma den. Jag vet att du kämpade, jag vet att du försökte. Jag förstår att du inte orkade. För smärtan är så enorm.

Känslan när jag fick veta, är obeskrivlig. Att du hade lämnat oss. Att du hade lämnat mig ensam kvar. Jag vet att du finns här intill mig. Jag känner din närvaro och du skall inte ha dött förgäves. Jag skall ta tag i kampen, jag skall ta tag i livet.

Ingen kunde hindra dig. Du hade bestämt dig. Jag önskar att jag hade vetat… jag önskar så att jag fick se dig en sista gång, hålla dina händer i mina. Du var en av mina absolut bästa vänner. Vi pratade i stort sätt varje dag. Nu är det tyst och jag bläddrar fram ditt nummer i mobilen. Men det är aldrig någon som svarar. Du kommer aldrig mer att svara.

Jag har världens finaste och bästa skyddsängel.

1 kommentar:

Anonym sa...

så himla fint skrivet,jag känner igen mig lite.