Inser hur mycket tid jag har tappat. På otroligt många olika sätt och vis. Jag har tappat tonåren, jag blev sjuk, började tappa verkligheten. Ena dagen var det sol, andra gången jag vaknade var det mörkt ute och jag förstod att det var kväll, kanske till och med natt. Men jag fattade inte att jag hade sovit bort tre dagar.
Andra dagar och nätter var jag som en robot. Jag vandrade i timtal. Irrade runt i lägenheten. Ropade efter någon. Jag vet inte vem riktigt. Men det var svårt att vara själv.
Mamma kom hem till lägenheten och jag hade inte tvättat håret på två veckor. Jag låg i soffan och tittade på tv. Hon hjälpte mej in i duschen. Kammade mitt hår och fönade det torrt.
Helt plötsligt hade det gått många år. Jag har minnesluckor. En del är en timme eller för fem minuter sedan. Andra är år, tid på avdelningen. Tiden då jag inte åt- när jag åt. Medicinerna som slog ut sjukdomen, medicinerna som slog ut mig, medicinen som gjorde att jag inte kunde tänka och vara......
Allt handlar så mycket om tid och hur mycket jag har tappat......
1 kommentar:
Tack fina du:) älskar dej så mycket. kramar
Skicka en kommentar