tid.

Inser hur mycket tid jag har tappat. På otroligt många olika sätt och vis. Jag har tappat tonåren, jag blev sjuk, började tappa verkligheten. Ena dagen var det sol, andra gången jag vaknade var det mörkt ute och jag förstod att det var kväll, kanske till och med natt. Men jag fattade inte att jag hade sovit bort tre dagar.

Andra dagar och nätter var jag som en robot. Jag vandrade i timtal. Irrade runt i lägenheten. Ropade efter någon. Jag vet inte vem riktigt. Men det var svårt att vara själv.

Mamma kom hem till lägenheten och jag hade inte tvättat håret på två veckor. Jag låg i soffan och tittade på tv. Hon hjälpte mej in i duschen. Kammade mitt hår och fönade det torrt.

Helt plötsligt hade det gått många år. Jag har minnesluckor. En del är en timme eller för fem minuter sedan. Andra är år, tid på avdelningen. Tiden då jag inte åt- när jag åt. Medicinerna som slog ut sjukdomen, medicinerna som slog ut mig, medicinen som gjorde att jag inte kunde tänka och vara......

Allt handlar så mycket om tid och hur mycket jag har tappat......

Agilitytävling

Igår gick jag upp 05:00, vi åkte mot Vänersborg vid 06:00, tävlade under dagen och på eftermiddagen/kvällen var jag funktionär. Jag var hemma 22:00!!!! Vilken dag, låååång dag. Men jag klarade av det med mycket vatten och alvedon mot den där hemska huvudvärken jag får när jag gör sådant.

Tog en lång sovmorgon idag. Behövdes. Mår rätt oki idag, har varit ute med hundarna. Det är varmt och skönt.

Börjar känna mig otroligt stark i denna kampen.

***

Dagarna går. Jag försvinner lite varje dag. Även om det står överst att jag är stark i kampen, är jag ändå så skör och är  nära att gå sönder. Det är sjukt att jag ska förstöra för mig, för att vara stark är inte bra. Poängen är väl att falla platt och sedan resa sig?

Jag har galet ont i min rygg och nacke. Ibland vill jag bara gråta. Fick förslaget att kombinera ipren+alvedon. Men jag äter ju lithium och får inte äta ipren. Men en gång är kanske ingen gång? Det känns ändå lättare idag, lite mer rörlig. 

***