Det finns något i mitt liv som kallas för "jesuskomplex" av vårdare och läkare. Det är den känslan att jag måste må dåligt för att andra ska få må bra. Någon måste ta den rollen att offra något. Den personen är jag, jag måste må dåligt för att andra ska må bra.
Det är krig i världen. Ibland får jag för mig att jag ska lösa hela världssituationen, att det är mitt fel att det ser ut som det gör. Om jag mår bra en dag eller ett par dagar får jag otroligt dåligt samvete, speciellt om jag typ ser på nyheterna och någonting har hänt.
Så kommer det rationella Johanna fram, tränger bort röster och tvång och vet, helt rationellt att jag inte kan göra någonting åt det. Men det är bara en kort kort stund.
När jag läser detta låter jag som värsta martyren. Jag vill inte att det ska vara så.
Det är viktigt att släppa taget, inte tänka så mycket över det jag inte kan förändra och göra något åt. Släppa ångesten när det går, ta tillvara på dom fina dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar