vänder det?

Det var längesedan jag skrev. Det har varit upp och väldigt ner. Förra veckan krånglade mitt BS och ju fler dagar som gick(otroligt långa och fyllda med ångest och röster) kände jag bara att jag mådde sämre och sämre. Gjorde mamma orolig. Tillslut fixade chefen till det så jag fick en tid. När jag hade suttit och pratat med BS två timmar, släppte mycket och jag kände mig lättare.
Insåg att det betyder mycket, även om det bara är samtal vissa dagar, städ vissa och tvättar då och då. Det betyder ändå att man kan dela med sej av allt till någon man litar på.

Mamma och pappa är i Linköping denna helgen, bästa Katarina kom och hämtade mig i förmiddags och vi stack till skogen med hundarna, hon kommer imorgon med.

Läskigt när man känner hur allt bara rasar runt omkring sej. Varit med det så många gånger och det är det som skrämmer otroligt mycket, jag vet hur det är att sitta inlåst måndag efter månad. Men nu verkar det som om det vänder och jag hoppas det håller i sig. Jag är inte rädd att be om hjälp längre. Jag saknar vissa personer, men jag vet att jag överlever utan dom .