fredag 18 april 2014

kom ändå ner lite tankar och känslor


Det är en ny dag och varje bulimikers räddning.

 

Ny dag. Jag lovade mig själv igår kväll att jag inte skulle äta sötsaker idag. Denna veckan. Aldrig.

 

Det börjar med frukost- te och lite yougurt.

Bra.

 

Jag bestämmer mig för att inte äta något förrän det är middag.

Det går ett par timmar.

Sen är det kört.

 

Jag har för nära till Konditoriet. Det tar inte ens en minut att gå dit.

Köper bullar, köper kokosbollar.

Jag slänger påsen med innehållet i sopptunnan.

Duktigt.

 

Klockan blir tolv. Börjar planera för middagen denna eftermiddag/kväll.

Oxpytt.

Läser på innehållet och inser att det nog kan funka.

Pucko.

 

Det tar inte många minuter att gå till Hemköp. River ner saker i korgen, men ångrar mig så fort jag går ut ur affären.

Är det öppet köp på mat?

Idiot.

 

Kvällen kommer och jag stecker oxpytten med massa peppar. Det smakar inte mycket. Jag tycker ändå att jag är ”duktig” för att jag äter ”vanlig” mat. Men efteråt kommer ångesten.

Ligger över toaletten.

Igen.

 

Inser efteråt, hade jag bara ätit den där förbannade oxpytten hade jag varit lyckad. Då hade det funkat.

Se där, se jag misslyckades igen.

 

Efttersom misslyckadet ändå är ett faktum, kan jag lika gärna äta. Slänga imig, hetsa.

Bara jag får upp allt igen.

 

Tårar. Ångest. Raseri. Panik. Äckel.

 

Jag borstar tänderna för att få bort smaken. Kryper ihop i sängen. Det är tårar och ångest.

Men….

…Lovar mig själv, imorgon

Imorgon är en ny dag och varje bulimikers räddning

 

Inga kommentarer: