Het psykdebatt

Jag läser på nätet om hur unga tjejer(framför allt) blir felbehandlade och att det saknas respekt hos personal. Jag har alltid blivit väl bemött och kan inte själv relatera till detta? Jag läser bara frustrerande inlägg på forum på nätet om hur dåligt de blir bemötta. Handlar det om brist på respekt? Från bådas sida? Har samhället förändrats och ställer det större krav på oss?

Under många år har patienter lagts in i fack beroende på vilken diagnos de har. Diagnoser känns ganska oviktigt, eftersom alla är individer och behöver behandlas på olika sätt. Personalen sätter på en viss patientgrupp en röd tröja och under många år tog patienterna på sig den röda tröjan. Men så kommer en ny generation som helt plötsligt gör uppror och tar på sig en gul tröja istället!

Vad händer? Personalen vet inte vad de skall göra, de har behandlat de olika patientkategorierna i trettio år på ett visst sätt och är inte helt villiga att byta metod. Dessa unga patienter ifrågasätter, de vet att de har rättigheter och de vet betydligt mer om ”diagnoserna” efter att internet finns. I mina ögon är den gula tröjan ett frö som sås i en ung människas kropp, ett frö av friskhet och viljan mot frihet. Borde inte detta uppmuntras?

Psykatrins främsta jobb måste vara att motivera! Visa respekt, för de skall ju ändå vara föredömen och leda åt rätt håll. För ibland vandrar man längs fel stig, ibland tappar man livslusten, men då skall man inte bli nedtryckt och hånad.

Jag tror inte att någon ”väljer” att bli psykiskt sjuk, vad det än handlar om för sjukdom eller diagnos.

Visa respekt, så möts du av respekt.

kort från midsommar

Midsommar 2012

jag och min morbror Benny

Blommor i håret

Oskar och jag

moster Eva och jag

Eva är midsommarfin

och såklart, man skall avsluta med jordgubbstårta.

midsommar

Trevlig midsommar alla läsare!

skyddsängel

Tårar som rinner. Jag vet att du hade en daglig hemsk vidrig kamp. Jag har det också. Hur kunde du lämna mig här? Jag har fortfarande kvar ditt nummer i telefonen, jag har fortfarande kvar dina sms. jag hör din röst, jag är så rädd att glömma den. Jag vet att du kämpade, jag vet att du försökte. Jag förstår att du inte orkade. För smärtan är så enorm.

Känslan när jag fick veta, är obeskrivlig. Att du hade lämnat oss. Att du hade lämnat mig ensam kvar. Jag vet att du finns här intill mig. Jag känner din närvaro och du skall inte ha dött förgäves. Jag skall ta tag i kampen, jag skall ta tag i livet.

Ingen kunde hindra dig. Du hade bestämt dig. Jag önskar att jag hade vetat… jag önskar så att jag fick se dig en sista gång, hålla dina händer i mina. Du var en av mina absolut bästa vänner. Vi pratade i stort sätt varje dag. Nu är det tyst och jag bläddrar fram ditt nummer i mobilen. Men det är aldrig någon som svarar. Du kommer aldrig mer att svara.

Jag har världens finaste och bästa skyddsängel.

Tjörn

Tjörn 16-17/6-2012

Mor min och jag

jag

Mina fantastiska föräldrar. De ställer upp jämt och ifrågasätter aldrig mig. kärleken är ovillkorlig.

på berget

mamma och Hedda

skogen blev det med.....

Innan vi åkte hem på söndagen tog vi en sväng runt Tjörn

BLÅSTE!!!! men det har det ju gjort hela sommaren.

ÄS

"Jag är din ursäkt, ditt utlopp för smärta. Jag får dig att skärma av och glömma dina problem. Jag bedövar dina känslor. Jag skyddar dig mot världen, som ibland kan vara så hjärtlös. Jag får dig att avstå att "njuta av dagen".Jag gör dig illamående. Jag gör dig galen. Jag gör så inget annat betyder något.
Och om du inte släpper taget kommer jag ta död på dig."

klyftan

Klyftan blir allt större mellan mig och de andra....