Jag på båten över till Danmark och världsutställningen, tjock och lycklig.
Tomheten är äcklig och jobbig. Mamma sa att jag skulle ge det tid, det tog ett tag att bygga upp allting och plötsligt bara allting rasar! Världen ter sig så jävla svart och det känns som om någon har stuckit en kniv i hjärtat och tagit ur en del av hjärtat. Vädret gör det ju inte roligare direkt:/
På lördag kommer iaf Åsa!!!! Trevligt, känns som om det var evigheter sedan vi sågs. Minns inte om hon var på avdelningen och hälsade på i sep/okt. Var rätt väck i skallen då. tuggummi och konstig knastrig bomull. Huvudet var kaos, allting var kaos. nu är det kaos, och kommer kanske alltid vara kaos i den tomma delen. Men kanske går det att finna en stig ur mörkret igen, jag har gjort det förut.
ikävll:
JULBORD med klubben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar