lördag 29 oktober 2011

Läkemedelsförklaring

Johanna Kristina Linnéa

Informationslämnande företag: Familjen Linder

Läkemedelsform: 165cm lång, 57 kilo, (vit och rund med brytskåra)

Innehåll: Verksamt ämne: Självhat 50mg, dåligt självförtroende 25mg
Övrigt: Ångest 20mg, självdestruktivitet 5mg och färgämnen.

Verkningssätt: De som använder Johanna slutar ibland pga brist på förtroende och respekt. Johanna höjer dosen av vänskap. Johanna har dock en viss tendens att medföra mycket ångest.

Användningsområde: Skrivgöra och kamratskap.

Försiktighet: Johanna kan te sig mycket misstänksam och paranoid,rådgör med en av Johannas äldre vänner innan användning. Viss mängd lycka kan även upplevas.

Att tänkas på vid användning: Johanna kan te sig misstänksam och något känslig i dagsljus. Undvik allmänna platser, droger och alkohol. Johanna är även starkt beroendeframkallande.

Dosering: Johanna kan med fördel tas på eftermiddagen/kväll då hon är mycket morgontrött. Man bör undvika henne efter klockan 21:00. Rekommenderad startdos är ett par timmar, öka successivt. För de flesta blir det nödvändigt att höja dosen. För bästa effekt skall behandlingen vara bestående.

Biverkningar: Biverkningar kan tyvärr vara vanliga. Ångest, socialfobi, panikångest, ätstörningar , trötthet, paranoia, oro, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter samt förvirring. Ofta övergående.

Konsumentkontakt: Vid händelse av reklamation eller klagomål, vänd dig lättast till moderbolaget för mer information: Mamma Linder
..

fredag 28 oktober 2011

inte längre

Jag känner mig som ett spökte. Det ingen ser, men endå är så rädda för. Söndertrasat inre och ett skrikande urgröpt ansikte.
Jag skriker efter hjälpen, som inte kommer. Jag drunknar, i mig själv, men långt ute mitt i det stormade inre, är jag även
mitt på ett stort oändligt hav, det var gäss på vågorna.

Jag tror att jag måste må dåligt för att andra skall må bra. Jag vet att jag inte kan rädda alla, men mitt liv kanske är värt
ett antal liv, som har ont. Ont i själen, som jag. Men endå tycker jag att de har större rätt och förtjänar att må bra. Men
inte jag. Folk tycker att jag är konstig när jag säger så, men i mina öron är det rätt. Nästan hela tiden.
Jag tycker inte om att vara ensam, hatar tystnaden.

Jag känner vinden röra bland löven och jag önskar att det vore min kind. Jag önskar att det var hans armar som byggde muren
runt mig och inte den där eviga, gnagade ångesten. Ångesten som är en ständig följeslagare. Jag önskar att det var mina
kinder, som dina läppar rörde. Jag önskar att jag var synlig igen,som jag var när jag var liten och inte det där spöket.
Jag önskar att någon kunde älska mig. Att någon kunde rädda mig, för jag är så liten och trasig.

Jag tycker inte synd om mig själv. Inte längre.

söndag 23 oktober 2011

hemma

Hemma, "hemma". Skönt. spelar musik, tänder ljus och rökelser.
Skall snart gå en promenad med hundarna. Mobila har varit här.
Nästa vecka skall jag ta tag i allt. känns både bra och dåligt.
Jag skriver här imorgon när jag vet hur det går hos Lars.

onsdag 19 oktober 2011

Hem, ljuva hem

Idag blir jag utskriven, bara ett sista anhörigsamtal med mamma Peter och Ingegerd, vilket borde gå vägen. Jag LOVAR, jag slår stället i spillror om jag inte får åka hem!!!

Det har varit en turbolent vistelse denna gången. Bli hotad av en stor tjej som var mega psykotisk och arg. Först gav hon sig på V, och sen när hon var utskriven, på mig. Jag var livrädd. Vågade inte gå själv i korridoren, kunde inte äta i matsalen. Nu är det lungt igen. Hon har blivit jättevänlig.

kärlek vänner (och Helena! jag tänker på dig hela tiden!)

lördag 8 oktober 2011

tokgalen

Gud. Vad det har hänt saker de senaste veckorna. Förlåt att jag inte har skrivit.

De senaste veckorna har jag varit på avdelningen, den senaste veckan har varit mer än lovligt turbulent. Det kom in en tjej, patent X, som var mer än lovligt galen. Hon siktade snabbt in sig på mej och kom fram och sa att hon skulle slå ut tänderna på mig osv osv.... Jag kunde inte vara ute på avdelningen, var jag det, fick jag ha en personal med mig. Hon var så pyskotisk. Kan säga att det var väldigt skönt att åka på perm denna helgen!!!!

Tanken på att jag skall tillbaka imorgon och inte veta om hon är lika galen känns inte speciellt lockande som ni kanske förstår.

Annars då? Jo, de försöker trappa ner på leponexen så mycket det går. Igår var jag tokmanisk och tog Oskar och gick och gick hela kvällen. Somnade inte förrän 03:30 inatt, så idag är jag trött.

Var hos min nya samtalskontakt igår med! Birgitta. Hon verkande helt ok, så nu har jag sagt upp kontakten med Stina.

Skall försöka bättra mig när det gäller bloggandet.
tack för att du läste och lämna gärna ett avtryck