Jag kunde inte sova inatt. Tidigt i morse gick jag upp och tog hundarna på en prominx. Ringde Peter och han sa att man skulle ställa tillbaka klockan. Dvs. att jag har en hel timme till att hitta på något som dövar ångesten...
Jag tänker mycket. Väldigt mycket. Jag trodde inte att jag skulle kunna falla såhär djupt igen. Frågade Peter igår om jag skulle skriva till Dr Per om depressionen eller om jag skulle vänta till den 19e. Men han sa, "jag tror inte att han vill att du går såhär i tre veckor till."
Jag HATAR detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar