Jag HATAR detta!

Jag kunde inte sova inatt. Tidigt i morse gick jag upp och tog hundarna på en prominx. Ringde Peter och han sa att man skulle ställa tillbaka klockan. Dvs. att jag har en hel timme till att hitta på något som dövar ångesten...

Jag tänker mycket. Väldigt mycket. Jag trodde inte att jag skulle kunna falla såhär djupt igen. Frågade Peter igår om jag skulle skriva till Dr Per om depressionen eller om jag skulle vänta till den 19e. Men han sa, "jag tror inte att han vill att du går såhär i tre veckor till."

Jag HATAR detta.

tårar

Det är minnen, det blir aldrig samma sak, bara minnen kvar. Om hur snön föll. Om hur "redig" jag var.... Jag trodde jag var över det, men så säger Peter att jag sörjer. Är jag ledsen på riktigt och inte sjukt? Gör det någonting om jag gråter? Tycker folk att jag är svag och löjlig om jag gråter? Om jag GRÅTER!!!!!?????
För nu rinner tårarna, jag vill bara gömma mig, ringa Peter och mötas av kloka råd och lugn.

Allting var bra, allt var glömt. Trodde jag. Så kom tårarna igen. IGEN!

Var ute med "gänget" från Brukshundsklubben igår på Thai. Helt ok.

Jag trodde det var över.....

"det kommer aldrig bli okej, inte utan dig.
jag vet inte hur du får mig att sakna dig så jävla mycket.
om man för en dag bara kunde få komma upp till dig,
jag behöver dig i min närhet för att jag ska må bra."

Skit

Jag är djupt ner just nu. Vem kan dra upp mig? Ingen just nu.
Allt är bara ett jävla stort blödande sår.

Toker

Det var längesedan jag skrev.

Den 27/7 avlivade vi Toker. Han blev så aggressiv. jag har tänkt, funderat och undrat om jag har gjort rätt, tror det. Det är ett stort hål i hjärtat, för jag älskade honom så mycket.

Annars har Dexter fått sitt tredje cert & förhoppningsvis blir han champinjon i mars=)