Se på mig nu!

Se på mig nu!

Se på mig nu! Du kanske inte tror att det är sant. För jag har liv i ögonen och ärren har bleknat. Jag äter och låter den stanna kvar i magen.
Se på mig nu! För jag tror inte att det är sant själv. Mediciner som hjälper, en hjärna som är lugn och ett hjärta som slår, låter mig vara levande.

Se på mig nu!
Jag trodde aldrig att det var möjligt. Jag känner ångest, men jag vet hur jag skall hantera den. Jag hör röster, men jag vet att jag skall be om hjälp i tid. Jag drömmer mardrömmar, men vaknar med sol i bröstet och de mörka molnen försvinner i fjärran.

Se på mig nu!
Jag lever på riktigt. Jag vill leva. Tankarna går inte längre ut på att jag skall göra allt för att skada mig själv. Tycka att jag själv förtjänar min sjukdom för jag har gjort så mycket fel. Jag kan titta mig i spegeln och faktiskt tycka om det jag ser. Jag kan titta mig i spegeln utan att hata.

Jag vågar känna kärlek och lycka. Jag tillåter mig själv att vara levande. Jag vågar tillåta mig att se och älska mig för den jag är och inte för att människor ser på mig och tycker synd om mig. Jag hanterar min sjukdom, jag hanterar mitt liv.

Se på mig nu!