Jag känner mig så jävla lurad och naiv. Hur fan kan man lita någon som bara sviker? skrattar folk bakom min rygg? Pratar folk skit? När man tror att man känner en person, när man tror att den personen känner samma sak vad det gäller mig? Ja, jag känner mig lurad och naiv. Jag känner mig sviken.
Jag har funderat mycket över att jag inte skulle klara mig utan en person eller så, att man tror att den personen skulle finnas där för alltid. Att den personen gör det för att den tycker om mig? Men nu står jag här. Jag känner mig blottad, otroligt sviken.
Jag messade M i ren panik, klockan var över elva, hon skickade ett så fint svar så jag tillslut somnade. En del av mig vill ändå tro det goda i människor. Men så ser jag upp från mitt inre och allt är bara kaos. Hela världen är kaos. Människor är kaos. Hur ska man leva i detta?????
