Tillsammans gör vi fortfarande saker ihop. Jag minns ditt leende, jag minns ditt skratt. Jag vill vägra att acceptera att du är borta, för det är ju ingen som vet! Ingen har någonsin sagt till mig att du är död. Du är mer än levande för mig.
Din röst i telefonen, hur vi stal syrener från grannen och drack cider. Hur vi drack te i mängder och hur du fick mig skratta! Hur du sa, ”jag älskar dig” och hur jag sa detsamma.
Kom tillbaka. Det har gått alldeles för länge nu Johanna.
Ingen kan förstå, hur mycket jag saknar dig. De säger att jag skall acceptera att du är försvunnen och att du kanske har valt att hålla dig borta. Men du var min bästa vän och jag vägrar att tro att du inte älskar mig längre.
Kom tillbaka. Nu. Snälla. Kom tillbaka.