Var i Trollhätan igår på psykmottagningen och träffade Dr Per. Han är bäst. så enkelt är det. Jag sa att jag inte känner mig som mig själv, men han sa att det har jag inte gjort på många många år. Kanske ibörjan när jag träffade honom, de första gångerna. Alltså, jag mådde nog bättre utan medicinerna. alltså i november/december...? 2000
Jag är inte Johanna. Johanna är social och har ork till massor av saker. Sjukdomen vill finna näring i min svaghet. Jag tror jag sa säkert 11gånger eller nått, att jag HATAR den jävla medicinen(=leponexen) Men han sa säkert 11gånger att det är den bästa medicinen och att det var den viktigaste medicinen just nu. vill inte tro på det.
Det står i min journal från psykologen att jag inte är motivierad, jag är trött!!!! just nu är jag trött! jag kan inte alltid och orkar inte alltid stå emot.
ledsamt inlägg. men det är så det är just nu.
i morgon blir det bra.
tisdag 28 juni 2011
måndag 20 juni 2011
lördag 18 juni 2011
Googla på "Johanna" och du finner:
ångest
depression
schizoaffektiv
bulimiker
82:a
hundtok/nörd
Googla på "Johanna" och du får upp sidor med:
snäll
omtänksam
social
kär
storasyster och dotter
bästa vän
www.google.se
ångest
depression
schizoaffektiv
bulimiker
82:a
hundtok/nörd
Googla på "Johanna" och du får upp sidor med:
snäll
omtänksam
social
kär
storasyster och dotter
bästa vän
www.google.se
sad
"And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying
Are the best I've ever had"
"Flickan hon springer för livet, med en skadskjuten fågel i famn. Hon springer mot trygghet och värme, för det som är riktigt och sant. Hon springer med tindrande ögon, och hon springer på taniga ben.
För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett. För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn. Som tror det finns någon som kan hjälpa mig, som tror det finns någon som har svar. Och jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fastän jag egentligen vet att det redan är alldeles försent..."
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying
Are the best I've ever had"
"Flickan hon springer för livet, med en skadskjuten fågel i famn. Hon springer mot trygghet och värme, för det som är riktigt och sant. Hon springer med tindrande ögon, och hon springer på taniga ben.
För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett. För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn. Som tror det finns någon som kan hjälpa mig, som tror det finns någon som har svar. Och jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fastän jag egentligen vet att det redan är alldeles försent..."
fredag 17 juni 2011
??????
Kan inte folk fatta att det blir konsekvenser för det man gör!!! Skriker att man skall ta livet av sig, om och om igen. Tillslut tar (man) inte personen på allvar. Skriker ut att man kanske skall få LPT på facebook. Lägger över ansvar på sina vänner, vilket leder till att även vännen mår dåligt och behöver ta ansvar för en vuxen människa.
Jag VET att man behöver någon som tar över ansvaret ibland, men det jag inte förstår är varför det skall skrikas ut på facebook och andra siter.
Jag VET att man behöver någon som tar över ansvaret ibland, men det jag inte förstår är varför det skall skrikas ut på facebook och andra siter.
måndag 13 juni 2011
kärlek på tapeten
Konsum,
ett sätt att leva
att betala för
han såg på mig,
sådär som jag älskar
hans ärriga sluta ögon,
sluts
och läpparna
Hans smärta,
hans tårar
skoskav
att sticka hål på vattenblåsan
och föda fram ett liv
tror att det han säger är sant,
att han älskar mig,
över allt
överallt
tror att hans ord är sanning,
att hans ord är lag
det är så jag har lärt mig,
att kärlek skall vá
går in på Konsum igen,
där vi sågs för första gången
betalar mjölken i kassa två,
stryker en tår
kärlek,
är oändlig och ovillkorlig.
Nu & alltid
dina ögon trasas sönder av vattenspår
salta tårar
mina antideppresiva skall göra mig glad,
men det är ändå du som spelar roll
jag älskar dig!
ett sätt att leva
att betala för
han såg på mig,
sådär som jag älskar
hans ärriga sluta ögon,
sluts
och läpparna
Hans smärta,
hans tårar
skoskav
att sticka hål på vattenblåsan
och föda fram ett liv
tror att det han säger är sant,
att han älskar mig,
över allt
överallt
tror att hans ord är sanning,
att hans ord är lag
det är så jag har lärt mig,
att kärlek skall vá
går in på Konsum igen,
där vi sågs för första gången
betalar mjölken i kassa två,
stryker en tår
kärlek,
är oändlig och ovillkorlig.
Nu & alltid
dina ögon trasas sönder av vattenspår
salta tårar
mina antideppresiva skall göra mig glad,
men det är ändå du som spelar roll
jag älskar dig!
virrigt värre
Igår var allt kaos och virrigt i mjukishjärnan. Ursch vad det är läskigt när man inte känner att man kontrollerar kroppen och psyket. Vill bara gräva ner mig någonstans.
Var ute och gick med Jeanette på förmiddagen. Hundarna var i Göteborg med mamma. Gick golfrundan och var ute i över en timme. Gott. För jag känner mig så uppblåst!
Undarar hur insiktsfullt det är egentligen... jag vet att jag inte skall lyssna på dem, men samtidigt är allt så starkt och färgfullt och exploderande sant och underbart/skräckslaget.
A kommer nog på torsdag.
Var ute och gick med Jeanette på förmiddagen. Hundarna var i Göteborg med mamma. Gick golfrundan och var ute i över en timme. Gott. För jag känner mig så uppblåst!
Undarar hur insiktsfullt det är egentligen... jag vet att jag inte skall lyssna på dem, men samtidigt är allt så starkt och färgfullt och exploderande sant och underbart/skräckslaget.
A kommer nog på torsdag.
söndag 12 juni 2011
vad vad vad?
Rösterna kommer och går just nu. "stora blå, tittar på dig. hoppa hoppa." När jag lägger mig på kvällarna rusar det i huvudet. Katastroftankar. Katastrofen är på gång, kommer närmare, kommer in under huden. Skaka på huvudet, försök få bort det. bort bort bort.
Peter sa att jag skulle berätta allt för Per och för honom. För de vill hjälpa mig. har berättat för mamma, peter vet. alla vet. de ser mig hela tiden. en kniv i ryggen. vem kan man lita på? vad gömmer sig i bröstet?
Peter sa att jag skulle berätta allt för Per och för honom. För de vill hjälpa mig. har berättat för mamma, peter vet. alla vet. de ser mig hela tiden. en kniv i ryggen. vem kan man lita på? vad gömmer sig i bröstet?
tisdag 7 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
